Lonesome runner

Jag är med i en grupp på Facebook som heter Lonsome Runners. Där delar folk med sig av sina löparhistorier, personliga mål, tips och trix etc. I veckan var det en kvinna som skrev så himla bra rader att jag citerar rakt av:
 
"Jag är en Lonesome Runner. Jag är riktigt långsam i min löpning. Jag är den du springer om i spåret. Jag har inga andra ambitioner än att utmana mig i distanser och underlag. Jag har inga planer på att bli snabbare eller att vinna några lopp. Jag vet hur det är att inte få lov att springa. Jag vet hur det är att ta den där första rundan efter förbudet. Jag är Lonsome Runnern som springer i soluppgångar, solnedgångar, i skogen, på stranden och fotograferar, njuter av att kunna springa."
 
Jag tyckte det var så bra skrivet och det passar mig. "Det där är jag" tänkte jag när jag läste det. Precis det där är jag.
 
#1 - - Emmi i Spanien - explorista.se:

Vilket härligt inlägg! Allt behöver inte vara snabbast, bäst och jaga minuter hela tiden, att bara njuta och må bra under turen är minst lika viktigt! Jag tycker det är lite olika vad man är sugen på, ibland bara njuta och ibland få till ett riktigt tufft pass... :)

Svar: Precis.. så här i rehabtider är det så skönt att faktiskt bara kunna springa :D
Frida Matsdotter

#2 - - Rund är också en form!:

Och jag! Exakt så... Kärlek till löpningen. Ingen prestation.

#3 - - Lissen:

Så sant. Jag joggar också för att må bra. I min takt

#4 - - Sandra:

SÅ underbart det låter! Längtar så tills jag kan springa sådär långsamt och njutningsfullt igen!

Svar: Det är bra att få längta ibland, så man bygger upp träningssuget :)
Frida Matsdotter