Samla tankarna på lunchen

Från att ha en inspirerande dag i onsdags till att ha en skitdag i torsdags. Det kan vända snabbt. Idag är det äntligen fredag och jag tänker samla energi på lunchen med en löptur runt Stångån. Med löptur menas extremt långsamt travande och jag skulle nog gå fortare. Men rent mentalt känns det bättre att säga löptur!
 
Jag ska ha den här grymma låten i hörlurarna och så ska jag släppa tankarna för en stund. Att tillåta mig ha den stunden på lunchen gör att eftermiddagen alltid går mycket lättare.
 
 
Ha en fin fredag alla!
3 kommentarer
publicerat i FRIDA
Taggar: blogg, lunchträning, löpning, musiktips, träningsblogg

När man vill dra täcket över huvudet

Ibland känns det bara som att all skit hamnar på en och samma dag. Det kommer en dålig sak och sen rullar det bara på hela dagen... Grej efter grej.. Antagligen känns allt mycket sämre bara för att man råkar vara nere redan från början och så byggs det bara på. Tillslut sitter man tårögd på bussen och vill bara hem och ge upp. Allt känns väldigt dramatiskt och jobbigt just i denna stund... Men reflekterar man över det efteråt så minns man inte ens vad det var som tyngde en. Känner ni igen er?

Idag har det varit en sån dag..

Jag är inte den som öppnar hjärtat för mycket här i bloggen och håller det gärna så. Men när ens frukost, arbete, cykel, väder, lunch, hemmafix och såklart rehabiliteringen känns skit är det skönt att öpnna hjärtat och skriva av sig. För det är just när jag mår sämre som det är skönt att få skriva. Men jag väljer att skriva om en sak och det är den där dumma rehabilitering. Eftersom jag skrivit om den hela vägen hur jag tar mig framåt kan jag lika gärna fortsätta nu och berätta hur jäkla tråkigt det är med rehab. Ni behöver inte läsa, det är bara skönt att skriva av sig.


Jag har ju äntligen kommit igång med träningen och börjat öka sakteligen. Så kommer det man inte vill ha: nästa problem. Efter att jag har ökat min träning så kommer smärta i knäna som ett brev på posten. Jag blir ju mest förundrad över hur den försiktiga träningen jag kör kan leda till överansträngning. Men över ett halvår utan min vanliga träning inklusive två månader träningsförbud leder visst till att mina muskler går från starka till obefintliga.

Så från att äntligen ha börjat öka träningen får jag nu hoppa tillbaka till början och fortsätta resan med nya tråkiga rehabövningar. På ett plan tycker jag det känns så himla orättvist. Jag har alltid tränat och rört på mig i vardagen. Men ändå är det jag som ska få skadorna och mår dåligt. Alla kroppar är ju olika, men det känns ändå orättvist.

Under hela det senaste halvåret har jag fått kämpa otroligt mycket för att inte ramla ner i en stor svacka rent psykiskt. Träning är en så stor del i mitt liv och träningen ger mig så mycket glädje. Jag har såklart otroligt mycket annat som ger mig väldigt mycket lycka. Såklart!! Men träningen är en del av mig och det är nånting stort som saknas när jag inte får träna ordentligt. Saknaden efter att få slita, utmanas, kämpa och svettas på ett riktigt tufft träningspass är enorm. För att inte tala om det fina endorfinruset. Jag saknar att få leda tuffa intervaller, peppa motionärer och få komma hem och känna hur hela kroppen har fått jobba. Jag saknar det så mycket... Jag kan lova er att rehabövningar inte ger dig något endorfinrus.. inte alls faktiskt.


Sen att känna känslan när ens starka friska kropp fallerar och blir svag. Hemsk känsla. Vågen står på detsamma som den alltid ha gjort, men min kropp är otränad och musklerna finns inte kvar. Jag börjar klanka ner på min kropp på ett sätt jag aldrig har gjort förut. Det konstigt för den ser typ likadan ut.. kanske lite mjukare bara.. men ändå så mår jag så dåligt över den just nu? Spökena i huvudet får inte nog. Jag känner mig obekväm i min kropp och jag känner mig riktigt riktigt dålig..

Med alla dom här dåliga känslorna i kroppen tillsammans med min svaga kropp är det extremt svårt att få motivationen till att ens göra nånting. Jag får kämpa för att ta mig ut på en promenad och jag får kämpa för att ta mig till gymmet. Det är för att jag helt enkelt inte tycker att den här typen av träning är rolig och då är det svårt att finna motivationen. Mitt mål att komma tillbaka känns så långt borta att jag ger upp många gånger om.

Jag vet inte hur jag ska orka ta mig ända tillbaka till min normala träning igen, det känns ljusår bort. Men en sak vet jag och det är att jag inte alltid är så här nere som jag är idag. Imorgon kommer allt säkert kännas bättre och jag kommer ha mer motivation att nå mitt mål än vad jag har just idag. Det är tur.

En inspirerande dag

 
Igår fick jag en sån där riktigt inspirerande dag. Det är dagar som dessa som timmarna bara försvinner när jag sitter och målar. Jag vill inte släppa penseln och jag har så många idéer. Klyshigt nog har det varit mulet och regnat större delar av dagen. Så jag har haft tända ljus och lyssnat på bra musik.. ja mysfaktorn har helt enkelt varit hög.
 
På morgonen åkte jag och handlade lite och passade på att handla lite goda bär så jag kunde få mig ett fint mellanmål under dagen. Det var länge sen jag köpte färska bär och det här fick mig att längta till sommaren så man kan få äta bär i överflöd. Snart är ju faktiskt juni här och då blir det gärna jordgubbar varje dag.
 

2 kommentarer
publicerat i FRIDA
Taggar: art, blogg, enkelt mellanmål, måla, skapa din egen konst
Visa fler inlägg