Tjejvasan 2015

Nu har jag lyckats ta mig igenom Tjejvasan 2015 och jag är så himla nöjd. Det är det jobbigaste jag har gjort och nu när jag sitter här i soffan har jag ont överallt.
 
En kort sammanfattning av loppet:
 
Första milen - Jag kände mig stark och var på topp. Men det är mycket folk i spåren precis i början och det gäller att hålla koll på alla. Dom byter spår hej vilt, ramlar, kör in i varandra osv. Så jag var på min vakt.
 
Andra milen - Extremt svag och efter första milen kände jag mig klar. Nu är jag hungrig och törstig och bara väntar på nästa ställe att få lite blåbärssoppa på. Benen börjar kännas lite skakiga och jag ramlar typ tre gånger i samma backe och tar emot mig med höften (lagom blå nu).
 
Tredje milen - Trött, sliten och hungrig. Varenda stavtag är olidligt jobbigt. I huvudet rullar "kör bara, det är bara att beta på" och jag pinar mig in mot Mora. Sista kilometerna kändes dock häftig, äntligen är jag också en sån som får åka på spurtsträckan innan den fina målskylten.
 
Jag är nöjd, så  NÖJD, men jag kommer aldrig göra det igen. Jag förstår verkligen inte tjusningen med att åka tillsammans med 10 000 personer i extremt dåliga spår. Nästa gång jag sticker ut blir det på tur med fika på ryggen, det är liksom mer min grej.  Men jag är glad att jag genomförde loppet och jag kommer få ett fint minne!
 
02-28, 02-28
7 kommentarer
publicerat i FRIDA
Taggar: 2015, 3 mil, dalarna, healthy living, längdskidor, mora, oxberg, shapemeup, tjejvasan, vasaloppet
Visa fler inlägg